Sometimes

Det är svårt att släppa saker när det krävs något så litet som ett flyktigt sms för att känslorna ska bubbla upp till ytan igen. Men det kanske är så att jag måste tillåta mig själv att älta ännu en vända. En gång till. Låta bilden klarna ytterligare. För de är många, de där känslorna.

Frustration.
Irritation.
Längtan.
Samhörighet.
Ensamhet.
Otillräcklighet.
Förvirring.
Ilska.
Sorg.

Värst är ändå känslan av att inte längre kunna lita på sin egen magkänsla. Känslan av att ha blivit lurad. Hur ska jag kunna lita på någon när jag inte kan lita på mig själv?

Donkeyboy - Sometimes

http://www.youtube.com/watch?v=oZq6D6IjUlA

Perfect Day

Termometern visar strax över noll när jag kommer ner i köket. Det ljusnar ute. Dimman som under gårdagskvällen legat likt sockervadd över lägdan har sedan länge lättat. Lampan på perkulatorn lyser fortfarande, det var inte så länge sedan ni for. Jag vaknade som vanligt av motorljuden när ni åkte iväg. Kissnödig. Smög nerför trappen för att inte väcka ungarna. Jag brukar inte dricka kaffe direkt på morgonen, men jag häller upp en kopp i alla fall. Hittar en jacka och ett par skoterskor i hallen, på tok för stora men jag kliver i dem i alla fall. Jackan luktar skog och är smutsig. Jag stryker ömt över tyget och ler när jag tänker på tidens gång. Det är kallt ute på bron och lite skuggigt ännu. Jag tar ett djupt andetag, det luktar vinter. Går över gruset  och den lilla spången över diket. Gräset är täckt med frost och det krasar under skorna. Det ryker om kaffekoppen. Solens första varma strålar kryper över skogskanten. En liten vindil påminner mig genast om att natten varit kall. Dricker lite kaffe för att värma mig och blickar ut över byn.

Tiden står still.Nutid. Dåtid. Framtid. Allt på samma gång och samma plats.

Två generationer är i skogen. Den tredje möter mig när jag kommer in igen. Sömndrucken kommer han ner för trappan i sin spindelmannenpyjamas.
"Mamma, nu det morgon?"
"Ja vännen, nu är det morgon".
"Var är morfar?"
"Han är i skogen med de andra"
"När jag blir stor ska jag också jaga älg. Med morfar."
"Det är klart du ska! Nu äter vi frukost."

Hinner tänka att idag är en perfekt dag. En sån där fantastiskt klar och fin höstdag efter en rejäl frostnatt. Vilken tur att jag får uppleva den med er.

Lou Reed - Perfect Day

http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=QYEC4TZsy-Y

Break My Stride

När Ally McBeal gick på TV på nittiotalet pratades det mycket om att alla skulle ha en egen "theme song". En sång man spelar i huvudet när man behöver lite extra boost till själförtroende. Har inget som helst minne av att jag hade något större behov av en sådan på den tiden. Däremot så har det funnits andra tillfällen när det har behövts.

2004-2005 var jag singel en ganska kort period. Då hade jag den här som "theme song". Anledningarna till detta var många. Det är nog fortfarande en power-låt tycker jag. Lite, stå inte i vägen för mig din jävla idiot. Och idioter finns det uppenbart gott om.

Blue Lagoon - Break My Stride

http://www.youtube.com/watch?v=bO3-FA1Kq-A&feature=fvst

Lean On Me

Det första inlägget definierar bloggen. Likt en lags portalparagraf styr det innehållet. Det är viktigt att börja rätt.

Därför börjar vi med en sång som jag fick i gåva från en person som inte längre finns. En mycket viktig person. På hennes begravning sjöngs den av en annan god vän. Sedan dess har den följt mig genom livet. En fantastiskt fin sång som skänker styrka, hopp och förtröstan.

Om, eller snarare OM, jag gifter mig någon gång är den självskriven.

Bill Withers - Lean On Me

http://www.youtube.com/watch?v=2Wpof8s5ZTg