"Jag måste gå."
"Jag vill inte att du ska gå."
"Förnuftet säger att jag måste gå men känslan gör att jag vill stanna."
"Mmm, bättre det än tvärtom. Du gör som du vill."
Hinner tänka tusen tankar. Stanna, stanna! Gå inte. Många, för många har gått. Det är därför jag hellre har bortamatch, för då är det jag som går. Att bli lämnad gör mig osäker. Svag.
Du kysser mig och lyfter mig på plats. Långsamt förenas vi och du håller försiktigt dina händer på mig utan att styra.
Hör låten på radion och för en sekund tänker jag på honom. Men bara en sekund, han är inte värd mer. Sen låter jag känslan ta över och det är bara du och jag. Tänker det länge innan jag säger det, eller snarare mumlar i ditt öra: "Det var länge sen någon var så här mjuk med mig, mycket länge sen."
När du går vet jag att du kommer tillbaka.
Robyn – Be Mine!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar