Termometern visar strax över noll när jag kommer ner i köket. Det ljusnar ute. Dimman som under gårdagskvällen legat likt sockervadd över lägdan har sedan länge lättat. Lampan på perkulatorn lyser fortfarande, det var inte så länge sedan ni for. Jag vaknade som vanligt av motorljuden när ni åkte iväg. Kissnödig. Smög nerför trappen för att inte väcka ungarna. Jag brukar inte dricka kaffe direkt på morgonen, men jag häller upp en kopp i alla fall. Hittar en jacka och ett par skoterskor i hallen, på tok för stora men jag kliver i dem i alla fall. Jackan luktar skog och är smutsig. Jag stryker ömt över tyget och ler när jag tänker på tidens gång. Det är kallt ute på bron och lite skuggigt ännu. Jag tar ett djupt andetag, det luktar vinter. Går över gruset och den lilla spången över diket. Gräset är täckt med frost och det krasar under skorna. Det ryker om kaffekoppen. Solens första varma strålar kryper över skogskanten. En liten vindil påminner mig genast om att natten varit kall. Dricker lite kaffe för att värma mig och blickar ut över byn.
Tiden står still.Nutid. Dåtid. Framtid. Allt på samma gång och samma plats.
Två generationer är i skogen. Den tredje möter mig när jag kommer in igen. Sömndrucken kommer han ner för trappan i sin spindelmannenpyjamas.
"Mamma, nu det morgon?"
"Ja vännen, nu är det morgon".
"Var är morfar?"
"Han är i skogen med de andra"
"När jag blir stor ska jag också jaga älg. Med morfar."
"Det är klart du ska! Nu äter vi frukost."
Hinner tänka att idag är en perfekt dag. En sån där fantastiskt klar och fin höstdag efter en rejäl frostnatt. Vilken tur att jag får uppleva den med er.
Lou Reed - Perfect Day
http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=QYEC4TZsy-Y
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar