onsdag 17 oktober 2012

Gimme Hope Jo'anna

Vi var tjutretjufyra den där hösten när vår vänskap djupnade. Morgonpromenader till SVC. Lövsparkande. Sena kvällar på ditt studentrum. Jag fick alltid mitt te ur samma mugg och när du flera år senare flyttade fick jag den i avskedspresent. En plojgrej men jag använder den ofta.

Ofta dansade vi hellre än drack. Gärna till gamla hederliga floor-fillers. Totalt obrydda om vad folk runtomkring oss tyckte och tänkte. Vi hade bara roligt! Till och med på ditt bröllop dansade vi disco som galningar inpå småtimmarna.

Natten hon föddes var det du som ropade åt mig i mörkret. Du som höll mig på rätt kurs och tog oss igenom till andra sidan. Min tacksamhet för detta är oändlig. Sen dess är vi för alltid länkade till varandra. Din glädje är min glädje och din sorg är min sorg.

Det är ingen som har dött och jorden går inte under men just idag är din sorg avgrundsdjup och knivskarp. Jag önskar så mycket att jag kunde vara närmare och hålla i, hålla om och hålla ut. Men avståndet är för stort. Vi kramas sällan men inatt hade du fått gråta i min famn så länge du hade behövt det.

Älskade vän. Tappa inte modet!

Eddy Grant - Gimme Hope Jo'Anna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar